Förångad tid

Tiden som slog ut och vissnade löstes upp men försvann inte helt. Dagarna som lade sig ned för att dö finns fortfarande kvar som dimma runt trädstam, gruskorn och bergstopp. På varje blad på varje träd sitter droppar av osynlig gårdag och ringer ljudlöst genom alla resterande dagar som en sjungande skål av stunder somRead moreRead more

Hon är sin egen syster

Hon är sin egen syster är en spegling av sig själv hon måste vara för att kunna försvinna hon måste ge liv för att kunna ta det

Vanaheim

Den här världen är tärd av sorg anfrätt av ilska stöpt i lidande men jag vill läka dess sår göra marken bördig se skördar och skogsmark svälla Vara som vattnet som ständigt porlar som aldrig stannar upp. Jag vill växa omformas ge liv Jag vill driva genom varat med Njord i seglen, söka fred, tvättaRead moreRead more

Den Heltrognes skatt

Den som väljer att se verkligen se att allting dör och att allting bär hennes namn Den ser såret som finns i oss alla den känner värken som dunkar bakom varje andetag och varje ord och rörelse Men hon har dubbla ansikten för den andra halvan av livets slut är livet i sig Och detRead moreRead more

Ett nytt år gryr

Ett år går i graven rullar tillbaka som skummande vågor Ur Hels rike springer ny tid, nya dagar, nya former och nya namn Döden är havande med nytt liv reduktion ger mångfald och tillväxt ny morgon

Trädgården

Trädgården där vi höll om varandra där vi kysstes och log den har sett Hels skugga dra fram och bladen är vissna nu Den innersta kammaren där vi värmde varandra och sa att vi aldrig skulle släppa taget är bara regnvåt småsten nu Numera är det enda som hörs där deras hånfulla skratt och rassletRead moreRead more

Symbios

Ett är alltid flera men ändå en och samma Varje människa en mångfald och världar i världar men alltid är hon ändå del av helheten kring henne själv en cell i större kropp själv blott en gren på en väldig trädstam Ymer bryts sönder när nya ögonblick föds världen ges ständigt form och namn alltRead moreRead more

Balders död

Korparna flyr över suckande dungar två ryttare bärs av Sleipner till underjorden Åskan dånar hela världen utom en sörjer hans bortgång men hon viker sig inte en tum och det är detta som ger världen ljuset åter när stormar mojnat och krigen är över andra halvan av Helheten är liv

Krafsande klor

I de solblekta soffkuddarna bor nu tusentals småkryp som fortfarande kan känna tyngden av vilande huvuden. Tavlorna har fallit till golvet men ingen hörde hur det small färgen flagnar långsamt när väggarna skalar av sina svunna sekunder och ömsar gårdagens samtal och rop. Ljudet av badgästernas fotsteg, skratt och andetag slingrar sig inte längre runtRead moreRead more

Tiden är ett vatten och ett tynande rop

Allt är ett flöde en porlande bäck en dånande flod Förändringarnas vindar är de enda som blåser varje ögonblick vittrar bort och ur det förflutnas skal stiger ny tid ny sol ny skörd Men rötterna finns alltid där. Trådarna bakåt kan aldrig kapas, inte helt och hållet. Dåtid genljuder nu, imorgon, för alltid. Vi bärRead moreRead more