Kallad

Vi är alla skott på trädets grenar
trådar i en och samma väv
vi är glittret på vattenytan
tillfällig form

men hon kallar och hon tar
och varje kropp blir benmjöl
och maskmat
fast allt förblir allt
och vi var aldrig ensamma,

aldrig öar
i varats hav

alltid helhet
alltid Hel

medvetandet var drömmen

allting var alltid ett