Korpen ser
leendet
träda fram ur tjocka dimmor
den söker med blicken
över dyngsur myr
och morgonfrostigt glas
Den söker
sådant vi aldrig ens kan ana,
den vet
vad som komma skall,
vad som alltid komma skall
den hör stenars sång
om Lokes dotter
den är ett med sin egen flykt
sitt eget
ändlösa
fall