Ett är alltid flera
men ändå en och samma
Varje människa
en mångfald och världar
i världar
men alltid är hon ändå
del av helheten kring henne
själv en cell i större kropp
själv blott en gren
på en väldig trädstam
Ymer bryts sönder
när nya ögonblick föds
världen ges ständigt form och namn
allt är i grunden
samma stoff och mån
väv och vävnad
liv och livsträd