Etikett: döden

Korpöga

Korpen ser leendet träda fram ur tjocka dimmor den söker med blicken över dyngsur myr och morgonfrostigt glas Den söker sådant vi aldrig ens kan ana, den vet vad som komma skall, vad som alltid komma skall den hör stenars sång om Lokes dotter den är ett med sin egen flykt sitt eget ändlösa fall

Ur våt sand stiger längtan

Ur våt sand stiger längtan efter en annan plats som ånga ur en kittel mellan asfalt och tegelväggarnas graffiti svävar känslor som inte går att få ned på pränt bilder som orden inte kan nå runt träder fram ur dunklet när de själva vill men drömmarna dör i barnsäng och en dag är det ingen…Läs mer

Minnen i sten

Viskningar äter sig fram genom årens lopp tysta rop över tidens blanka yta Stenarnas ansikten har nötts ned av regn, de berättar om allt som skogarna sett De minns solstrålarna som smekte rådjurskadavren om kvittret och vrålen, om rimfrost och hungrig mask, snöflingor haltade i fallet Stenarna vet saker som för människan är dolda men…Läs mer

Skogen väntar

Skogen väntar på mig som en spindel som tålmodigt lurar i mörkret och när jag till sist inte orkar springa mer spricker mitt skinn och mitt mjuka kött slukas av barkläpp, barrtand rotklor och grentunga hänsynslös hunger hänger över regnvåta snår över iskall bäck och ankelhögt gräs

Sunyata

Vattnet hör ingen smärta barr och mull vet ingen sorg världen är obrydd men det skänker tröst för lidandet finns bara inom oss det vi ser omkring oss klär vi i sorgeskrud men Hel bara är Och på andra sidan bron finns ingen glädje ingen ilska bara ro bara intet

Skogstagen

Man fann tygryggsäckarna, men inte barnen Man fann en mössa en vante ett och annat hårspänne men aldrig några kroppar skallgång polishundar halvt förmultnade skolböcker grävdes upp de små teckningarna i marginalerna hade brutits ned och sugits upp av mossa och mull På nätterna hörs viskningar i skogsbrynen försiktig gråt och stelfrusen skräck dröjer sig…Läs mer

Arvegods

1 Sakerna vi lämnar efter oss är gjuten tid minnen som fått form ett tag är vi fortfarande med dem i dem våra röster hörs ännu i de slitna sakerna och i såren tid och rörelse nöter ned ekot av den bortgångne arvegodset får ny skrud blir nya ting med nya ägare men så småningom…Läs mer

Den störste

Hon är den störste för hon fanns innan alla andra i alla andra som ett frö till en slukande blomma Hon verkar genom hammaren genom spjut och genom jakt när kärleken spirar mellan sol och jord är det hon som dräper ensamhet och köld så att livet kan frodas i värme och i ljus Hon…Läs mer

Hel är världen

Hel är världen för den är allt den kan vara allt den måste allt den vill den dör och föds på nytt på en och samma gång Hel är världen för hon finns i allting hon går genom alla rum och dalar bor i bergen, molnen, i tid och skog Och när som helst tar…Läs mer