Etikett: Hel är världen

Nidhöggs ägg

Jag vill att hon skall lyfta mörkret ur mig plocka ut och skölja bort allt det som förtär och håller fast krossa gammalt dunkel så att nytt ljus får rum men jag låter henne inte göra det för jag klamrar mig fast vid min egen sorg, min skam och min ilska Nidhöggs ägg bar jag…Läs mer

Tillflykt

Jag tar min tillflykt hos dig grönskan och värmen bär ditt tecken våren är ditt verk din röst är lugnet och trösten Det svåra blir att skiljas åt att släppa taget om ditt ljus när du vänder bort blicken och den andra sidan blir allt jag ser

Korpöga

Korpen ser leendet träda fram ur tjocka dimmor den söker med blicken över dyngsur myr och morgonfrostigt glas Den söker sådant vi aldrig ens kan ana, den vet vad som komma skall, vad som alltid komma skall den hör stenars sång om Lokes dotter den är ett med sin egen flykt sitt eget ändlösa fall

Jag var morgonljus och gryningssång

Jag var morgonljus och gryningssång vid tidens början Jag var nattfrost och ljudlös vinterklang dimhöljd trädtopp och porlande bäck Nu är rörelsen tillfälligt inkapslad i kött, ben och blod men i bladverkens sus och ur gryt, mån och rötter talar tid med tid och jag hör ljudet av det jag var och det jag kommer…Läs mer

Ur våt sand stiger längtan

Ur våt sand stiger längtan efter en annan plats som ånga ur en kittel mellan asfalt och tegelväggarnas graffiti svävar känslor som inte går att få ned på pränt bilder som orden inte kan nå runt träder fram ur dunklet när de själva vill men drömmarna dör i barnsäng och en dag är det ingen…Läs mer

Minnen i sten

Viskningar äter sig fram genom årens lopp tysta rop över tidens blanka yta Stenarnas ansikten har nötts ned av regn, de berättar om allt som skogarna sett De minns solstrålarna som smekte rådjurskadavren om kvittret och vrålen, om rimfrost och hungrig mask, snöflingor haltade i fallet Stenarna vet saker som för människan är dolda men…Läs mer

Skogen väntar

Skogen väntar på mig som en spindel som tålmodigt lurar i mörkret och när jag till sist inte orkar springa mer spricker mitt skinn och mitt mjuka kött slukas av barkläpp, barrtand rotklor och grentunga hänsynslös hunger hänger över regnvåta snår över iskall bäck och ankelhögt gräs

Kallad

Vi är alla skott på trädets grenar trådar i en och samma väv vi är glittret på vattenytan tillfällig form men hon kallar och hon tar och varje kropp blir benmjöl och maskmat fast allt förblir allt och vi var aldrig ensamma, aldrig öar i varats hav alltid helhet alltid Hel medvetandet var drömmen allting…Läs mer

Hästen

Hästen bär tankarna på ryggen färdas genom världar, ned till trädets rötter runor har ristats på dess tänder för somliga band kan aldrig klippas Hästen är hennes bror den galopperar jämte stiltje och frostig vind Den är alla kroppar men ingen kropp alls och i slutet vinner hungern och ettern i allt för allt skall…Läs mer

Sunyata

Vattnet hör ingen smärta barr och mull vet ingen sorg världen är obrydd men det skänker tröst för lidandet finns bara inom oss det vi ser omkring oss klär vi i sorgeskrud men Hel bara är Och på andra sidan bron finns ingen glädje ingen ilska bara ro bara intet