Etikett: Hel

Trädgården

Trädgården där vi höll om varandra där vi kysstes och log den har sett Hels skugga dra fram och bladen är vissna nu Den innersta kammaren där vi värmde varandra och sa att vi aldrig skulle släppa taget är bara regnvåt småsten nu Numera är det enda som hörs där deras hånfulla skratt och rasslet…Läs mer

Krafsande klor

I de solblekta soffkuddarna bor nu tusentals småkryp som fortfarande kan känna tyngden av vilande huvuden. Tavlorna har fallit till golvet men ingen hörde hur det small färgen flagnar långsamt när väggarna skalar av sina svunna sekunder och ömsar gårdagens samtal och rop. Ljudet av badgästernas fotsteg, skratt och andetag slingrar sig inte längre runt…Läs mer

Tiden är ett vatten och ett tynande rop

Allt är ett flöde en porlande bäck en dånande flod Förändringarnas vindar är de enda som blåser varje ögonblick vittrar bort och ur det förflutnas skal stiger ny tid ny sol ny skörd Men rötterna finns alltid där. Trådarna bakåt kan aldrig kapas, inte helt och hållet. Dåtid genljuder nu, imorgon, för alltid. Vi bär…Läs mer

Nidhöggs ägg

Jag vill att hon skall lyfta mörkret ur mig plocka ut och skölja bort allt det som förtär och håller fast krossa gammalt dunkel så att nytt ljus får rum men jag låter henne inte göra det för jag klamrar mig fast vid min egen sorg, min skam och min ilska Nidhöggs ägg bar jag…Läs mer

Tillflykt

Jag tar min tillflykt hos dig grönskan och värmen bär ditt tecken våren är ditt verk din röst är lugnet och trösten Det svåra blir att skiljas åt att släppa taget om ditt ljus när du vänder bort blicken och den andra sidan blir allt jag ser

Korpöga

Korpen ser leendet träda fram ur tjocka dimmor den söker med blicken över dyngsur myr och morgonfrostigt glas Den söker sådant vi aldrig ens kan ana, den vet vad som komma skall, vad som alltid komma skall den hör stenars sång om Lokes dotter den är ett med sin egen flykt sitt eget ändlösa fall

Skogen väntar

Skogen väntar på mig som en spindel som tålmodigt lurar i mörkret och när jag till sist inte orkar springa mer spricker mitt skinn och mitt mjuka kött slukas av barkläpp, barrtand rotklor och grentunga hänsynslös hunger hänger över regnvåta snår över iskall bäck och ankelhögt gräs

Kallad

Vi är alla skott på trädets grenar trådar i en och samma väv vi är glittret på vattenytan tillfällig form men hon kallar och hon tar och varje kropp blir benmjöl och maskmat fast allt förblir allt och vi var aldrig ensamma, aldrig öar i varats hav alltid helhet alltid Hel medvetandet var drömmen allting…Läs mer

Hästen

Hästen bär tankarna på ryggen färdas genom världar, ned till trädets rötter runor har ristats på dess tänder för somliga band kan aldrig klippas Hästen är hennes bror den galopperar jämte stiltje och frostig vind Den är alla kroppar men ingen kropp alls och i slutet vinner hungern och ettern i allt för allt skall…Läs mer

Sunyata

Vattnet hör ingen smärta barr och mull vet ingen sorg världen är obrydd men det skänker tröst för lidandet finns bara inom oss det vi ser omkring oss klär vi i sorgeskrud men Hel bara är Och på andra sidan bron finns ingen glädje ingen ilska bara ro bara intet