Sensommar

En stilla, ljudlös suck vid höstens början darrar i luften det är sommarens svanesång dödsruna över ungdomligt blomster och ljusan natt. Enstaka löv har redan börjat gulna morgnarna känns kallare nu. Dagarna är fortfarande varma men varje buske och bäck vet att årshjulet måste rulla Än finns det tid att skapa föda växa ljuset stannarRead moreRead more

Vind

Varje träd varje sten, tid, händelse och plats har en vind i sig Varje vind är en kraft och varje kraft är en rörelse en röst och tonfall som vi gett namn och kallat makt och gudom I rök och eld snö och regn i flodskum och måndimma solsken och jordmån sveper vindarna fram genomRead moreRead more

Förruttnelse är naturens mån

Maskarna äter ögonvrån, mungipans slappa hud och inälvorna som spillt ut över knäet de äter hår och skinn och naglar, den torra tungan och hjärnan där tankar om mat, flykt och ungar en gång bodde Benen lämnas kvar, sugs upp av torvmark och tid De fallna smälter i magen på de som ännu går kadavrenRead moreRead more

Förångad tid

Tiden som slog ut och vissnade löstes upp men försvann inte helt. Dagarna som lade sig ned för att dö finns fortfarande kvar som dimma runt trädstam, gruskorn och bergstopp. På varje blad på varje träd sitter droppar av osynlig gårdag och ringer ljudlöst genom alla resterande dagar som en sjungande skål av stunder somRead moreRead more

Balders död

Korparna flyr över suckande dungar två ryttare bärs av Sleipner till underjorden Åskan dånar hela världen utom en sörjer hans bortgång men hon viker sig inte en tum och det är detta som ger världen ljuset åter när stormar mojnat och krigen är över andra halvan av Helheten är liv

Krafsande klor

I de solblekta soffkuddarna bor nu tusentals småkryp som fortfarande kan känna tyngden av vilande huvuden. Tavlorna har fallit till golvet men ingen hörde hur det small färgen flagnar långsamt när väggarna skalar av sina svunna sekunder och ömsar gårdagens samtal och rop. Ljudet av badgästernas fotsteg, skratt och andetag slingrar sig inte längre runtRead moreRead more

Tiden är ett vatten och ett tynande rop

Allt är ett flöde en porlande bäck en dånande flod Förändringarnas vindar är de enda som blåser varje ögonblick vittrar bort och ur det förflutnas skal stiger ny tid ny sol ny skörd Men rötterna finns alltid där. Trådarna bakåt kan aldrig kapas, inte helt och hållet. Dåtid genljuder nu, imorgon, för alltid. Vi bärRead moreRead more

Tillflykt

Jag tar min tillflykt hos dig grönskan och värmen bär ditt tecken våren är ditt verk din röst är lugnet och trösten Det svåra blir att skiljas åt att släppa taget om ditt ljus när du vänder bort blicken och den andra sidan blir allt jag ser

Korpöga

Korpen ser leendet träda fram ur tjocka dimmor den söker med blicken över dyngsur myr och morgonfrostigt glas Den söker sådant vi aldrig ens kan ana, den vet vad som komma skall, vad som alltid komma skall den hör stenars sång om Lokes dotter den är ett med sin egen flykt sitt eget ändlösa fall

Jag var morgonljus och gryningssång

Jag var morgonljus och gryningssång vid tidens början Jag var nattfrost och ljudlös vinterklang dimhöljd trädtopp och porlande bäck Nu är rörelsen tillfälligt inkapslad i kött, ben och blod men i bladverkens sus och ur gryt, mån och rötter talar tid med tid och jag hör ljudet av det jag var och det jag kommerRead moreRead more