Allt är ett flöde
en porlande bäck
en dånande flod
Förändringarnas vindar
är de enda som blåser
varje ögonblick vittrar bort
och ur det förflutnas skal
stiger
ny tid
ny sol
ny skörd
Men rötterna finns alltid där.
Trådarna bakåt kan aldrig kapas,
inte helt och hållet.
Dåtid genljuder nu, imorgon, för alltid.
Vi bär våra förfäders ansikten
vare sig vi vill det
eller ej
Deras händer
utsträckta genom tid och rum
formar fortfarande
men håller inte fast
för floden svämmar över
när vi låter delar av det som varit
dö
nya flöden
nya forsar
nya stiger trampas alltid upp,
vad de gamla än må tycka.
Hon bär alltid två ansikten
så också här:
är både telning och årsring
och branden som förtär