Bakom det vi ser
ligger röster
dolda
tysta ljud
och formlösa kroppar
genomsyrar allt som är och har varit
Midgård är fernissan
fast nio världar är en
Jag ser hennes rörelse
tydligare än andras
för framåt är den enda vägen
allting är en ständig skritt
Jag ser henne i allt som varit,
finns och blir
därför bär hon väven,
om än aldrig ensam
de hon redan tagit
finns här
i mig
överallt
både platsen och gudinnan
göms i alla ting
Hela världen bär hennes namn