Författare: lovekolle

Symbios

Ett är alltid flera men ändå en och samma Varje människa en mångfald och världar i världar men alltid är hon ändå del av helheten kring henne själv en cell i större kropp själv blott en gren på en väldig trädstam Ymer bryts sönder när nya ögonblick föds världen ges ständigt form och namn allt…Läs mer

Balders död

Korparna flyr över suckande dungar två ryttare bärs av Sleipner till underjorden Åskan dånar hela världen utom en sörjer hans bortgång men hon viker sig inte en tum och det är detta som ger världen ljuset åter när stormar mojnat och krigen är över andra halvan av Helheten är liv

Krafsande klor

I de solblekta soffkuddarna bor nu tusentals småkryp som fortfarande kan känna tyngden av vilande huvuden. Tavlorna har fallit till golvet men ingen hörde hur det small färgen flagnar långsamt när väggarna skalar av sina svunna sekunder och ömsar gårdagens samtal och rop. Ljudet av badgästernas fotsteg, skratt och andetag slingrar sig inte längre runt…Läs mer

Tiden är ett vatten och ett tynande rop

Allt är ett flöde en porlande bäck en dånande flod Förändringarnas vindar är de enda som blåser varje ögonblick vittrar bort och ur det förflutnas skal stiger ny tid ny sol ny skörd Men rötterna finns alltid där. Trådarna bakåt kan aldrig kapas, inte helt och hållet. Dåtid genljuder nu, imorgon, för alltid. Vi bär…Läs mer

Valhall

Jag drömmer om de döda minns deras ord bär dem med mig in i striden låter deras ekon staka ut stigar leda mig hem till den dag då jag möter dem igen

Nidhöggs ägg

Jag vill att hon skall lyfta mörkret ur mig plocka ut och skölja bort allt det som förtär och håller fast krossa gammalt dunkel så att nytt ljus får rum men jag låter henne inte göra det för jag klamrar mig fast vid min egen sorg, min skam och min ilska Nidhöggs ägg bar jag…Läs mer

Tillflykt

Jag tar min tillflykt hos dig grönskan och värmen bär ditt tecken våren är ditt verk din röst är lugnet och trösten Det svåra blir att skiljas åt att släppa taget om ditt ljus när du vänder bort blicken och den andra sidan blir allt jag ser

Korpöga

Korpen ser leendet träda fram ur tjocka dimmor den söker med blicken över dyngsur myr och morgonfrostigt glas Den söker sådant vi aldrig ens kan ana, den vet vad som komma skall, vad som alltid komma skall den hör stenars sång om Lokes dotter den är ett med sin egen flykt sitt eget ändlösa fall

Jag var morgonljus och gryningssång

Jag var morgonljus och gryningssång vid tidens början Jag var nattfrost och ljudlös vinterklang dimhöljd trädtopp och porlande bäck Nu är rörelsen tillfälligt inkapslad i kött, ben och blod men i bladverkens sus och ur gryt, mån och rötter talar tid med tid och jag hör ljudet av det jag var och det jag kommer…Läs mer

Ur våt sand stiger längtan

Ur våt sand stiger längtan efter en annan plats som ånga ur en kittel mellan asfalt och tegelväggarnas graffiti svävar känslor som inte går att få ned på pränt bilder som orden inte kan nå runt träder fram ur dunklet när de själva vill men drömmarna dör i barnsäng och en dag är det ingen…Läs mer