Författare: lovekolle

Minnen i sten

Viskningar äter sig fram genom årens lopp tysta rop över tidens blanka yta Stenarnas ansikten har nötts ned av regn, de berättar om allt som skogarna sett De minns solstrålarna som smekte rådjurskadavren om kvittret och vrålen, om rimfrost och hungrig mask, snöflingor haltade i fallet Stenarna vet saker som för människan är dolda men…Läs mer

Skogen väntar

Skogen väntar på mig som en spindel som tålmodigt lurar i mörkret och när jag till sist inte orkar springa mer spricker mitt skinn och mitt mjuka kött slukas av barkläpp, barrtand rotklor och grentunga hänsynslös hunger hänger över regnvåta snår över iskall bäck och ankelhögt gräs

Kallad

Vi är alla skott på trädets grenar trådar i en och samma väv vi är glittret på vattenytan tillfällig form men hon kallar och hon tar och varje kropp blir benmjöl och maskmat fast allt förblir allt och vi var aldrig ensamma, aldrig öar i varats hav alltid helhet alltid Hel medvetandet var drömmen allting…Läs mer

Hästen

Hästen bär tankarna på ryggen färdas genom världar, ned till trädets rötter runor har ristats på dess tänder för somliga band kan aldrig klippas Hästen är hennes bror den galopperar jämte stiltje och frostig vind Den är alla kroppar men ingen kropp alls och i slutet vinner hungern och ettern i allt för allt skall…Läs mer

Sunyata

Vattnet hör ingen smärta barr och mull vet ingen sorg världen är obrydd men det skänker tröst för lidandet finns bara inom oss det vi ser omkring oss klär vi i sorgeskrud men Hel bara är Och på andra sidan bron finns ingen glädje ingen ilska bara ro bara intet

Skogstagen

Man fann tygryggsäckarna, men inte barnen Man fann en mössa en vante ett och annat hårspänne men aldrig några kroppar skallgång polishundar halvt förmultnade skolböcker grävdes upp de små teckningarna i marginalerna hade brutits ned och sugits upp av mossa och mull På nätterna hörs viskningar i skogsbrynen försiktig gråt och stelfrusen skräck dröjer sig…Läs mer

Arvegods

1 Sakerna vi lämnar efter oss är gjuten tid minnen som fått form ett tag är vi fortfarande med dem i dem våra röster hörs ännu i de slitna sakerna och i såren tid och rörelse nöter ned ekot av den bortgångne arvegodset får ny skrud blir nya ting med nya ägare men så småningom…Läs mer

Den störste

Hon är den störste för hon fanns innan alla andra i alla andra som ett frö till en slukande blomma Hon verkar genom hammaren genom spjut och genom jakt när kärleken spirar mellan sol och jord är det hon som dräper ensamhet och köld så att livet kan frodas i värme och i ljus Hon…Läs mer

Natt

Nätterna är lugna mörkret är ro efter skymningen finns ingen rädsla för i mörkret syns inget som fruktas bör jag skriver bäst om natten när världen ligger stilla för då kan den som lyssnar höra bilder från en annan värld locken till brunnarna lyfts när solen går ned

Alltingträdet

Allting är ett träd med rötterna i källan Vi är utskott från Alltingträdet, och därför finns en länk tillbaka till tiden innan världen fanns, till brunnarna tre till visdom i drömmar och trans till ödet som styr våra liv till källan ur vilken allt är sprunget Vi kan inte se bara ana en koppling, ett…Läs mer