Förångad tid

Tiden
som slog ut och vissnade
löstes upp
men försvann inte helt.

Dagarna som lade sig ned för att dö
finns fortfarande kvar
som dimma
runt trädstam, gruskorn
och bergstopp.

På varje blad
på varje träd
sitter droppar av osynlig gårdag
och ringer ljudlöst
genom alla resterande dagar
som en sjungande skål
av stunder som flytt

Och när min kropp ger vika
löses jag upp
i förångad tid
som dagarna som kom innan mig

och allt det jag gjort, sagt och tänkt
förvandlas
till spruckna minnen

ur dem öser Hel
med nornornas hjälp

ny morgon

nytt liv

nytt ord

ny gärning