Vi är alla skott på trädets grenar
trådar i en och samma väv
vi är glittret på vattenytan
tillfällig form
men hon kallar och hon tar
och varje kropp blir benmjöl
och maskmat
fast allt förblir allt
och vi var aldrig ensamma,
aldrig öar
i varats hav
alltid helhet
alltid Hel
medvetandet var drömmen
allting var alltid ett