I de solblekta soffkuddarna
bor nu tusentals småkryp
som fortfarande kan känna
tyngden
av vilande huvuden.
Tavlorna har fallit till golvet
men ingen hörde hur det small
färgen flagnar långsamt
när väggarna
skalar av sina svunna sekunder
och ömsar gårdagens samtal och rop.
Ljudet av badgästernas fotsteg, skratt och andetag
slingrar sig inte längre
runt dammtäckta askfat
och gulnade tidningssidor
men i rummet som vetter
mot ogenomtränglig granskog
kan man höra röster
från salarna intill
från rummen bakom drömmen,
bakom köttet:
från platser vi kan ana
men aldrig nå.
När ingen människa är här och rotar
bland bråten,
dras slöjan undan i den övergivna
sommarstugan
och fram kliver skepnader
från bortom tid och rum.
Silhuetter,
vaga kroppar,
ansikten av dimma och dagg
som alltid varit i stugan som hört tavelfall och flagnande färg.
De träder fram igen
stryker runt
när rostande vitvaror långsamt
vrider sig
i smärtsamma kramper.
De rör
vid luften full av dammiga partiklar
och ekon av igår.
De ser
vad som skedde här,
vad som kommer att ske.
De väntar
på människor
som kliver in i stugan
och sedan aldrig kommer därifrån.
De är hennes händer
De är Hels krafsande klor