Ur våt sand
stiger längtan efter en annan plats
som ånga ur en kittel
mellan asfalt
och tegelväggarnas graffiti
svävar känslor
som inte går att få ned på pränt
bilder
som orden inte kan nå runt
träder fram ur dunklet
när de själva vill
men drömmarna
dör i barnsäng
och en dag
är det ingen som längre kan mitt namn
ingen som minns mig mer
men alla är vi strån till stacken
våra händer flyttar berg
låser upp nya dagar
och det jag saknar
och förgäves söker:
bilderna som föder sig själva
som virvlar inuti mig innan de dunstar
som rökskulpturer
det är bränslet som för mig framåt
min jakt får världen att snurra
även om min kropp
redan är bortlovad
för den lilla tid jag fått
tillhör framåtrörelsen